Dagens Nyheter – 8 augusti 1866, sida 2

tid Julietta och kom öfverens med henae när de skulle träffas under loppet af dagen. Ofta nog ställde han så till att han kunde hemta henne klockan tio och föra henne till den fabrik, hvarest hon nu var sysselsatt med målning. De lysande förhoppningar, man hyst om Juliettas konstnärskap, hade icke blifvit tillfullo förverkligade; men ehuru hon ännu var blott ett barn, ännu endast elev, besatt hon en ganska lofvande talang: Den lilla äflöning, hon uppbar vid porslinsfabriken, fick hon använda till sin toilett och de öfriga små utgifter hon kunde hafva, emedan Leonard icke på något vilkor ville tillåta att hon i ringaste mån deltog i omkostnaderna för deras hushåll. Om qvällarne, när han kom hem; åt han tillsammans med henne och efter slutad måltid plägade de fördrifva tiden med romanläsning: Leonard läste då högt och Julietta hörde på. När någon kärleksscen skildradess — och sådana finner man numera i alla romaner — blef den läsandes röst osäker och darrande; han såg på Julietta med ögon hvarur eldgnistor tycktes framspringa; men den oskyldiga unga flickan blef icke förskräckt för det. Hon trodde att Leonard blifvit sväfvande på målet, derföre att den ouppbörliga läsningen, uttröttat honom, och för den skull bad hon honom slå ihop boken eiler också erbjöd hon sig sjelf att läsa. Hon ställde sig då bredvid honom och stödde sin arm mot hans axel. De mest uppskakande tilldragelser tycktes icke göra det ringaste intryckpå henne; de mest passionerade förklaringar utsade hon med fullkomligtlugn och jemn röst. Det hördes tydligen att hon