Dagens Nyheter – 8 augusti 1866, sida 2

Han brydde sig icke om att de vistades i samma hus blott rummen, såsom i den nya lägenheten: voro skilda åt genom en förstuga. I stället för att de förut bebott samma lokal; skulle de hädanefter blifva grannar till dess deras bröllop firats d. v. s: under loppet af femton månader. Först sedan denna långa tid tilländagått skulle Julietta fylla sjutton år, och det var ju en gång för alla bestämdt; att något giftermål dessförinnan icke finge ske: Några månader gingo till ända och med dem vintern. Våren återkom, och denna gång gladdes Leonard deröfver; han var icke nu tvungen att skiljas från Julietta och följa med sin husbonde till landet, så snart den varma årstiden inträffade, Dock tyckte vår vän att dagarne gingo mycket långsamt; sedan han bytt om bostad, såg han sin fästmö mera sällan. Som fabriken låg i närheten af det hus, der de nu bodde, kunde han icke besöka henne om morgnarne under förevändning att skjutsa henne dit: Ibland när han kom hem något sednare på aftonen och ämnade begifva sig till hennes rum, för att äta qvällsvard tillsammans med henne; fann han hennes dörr stängd; Hon hade gått och lagt sig; Han nödgades då intaga sin måltid ensam: Det var slut med de trefliga samspråken, slut med den intressanta läsningen vid eldbrasan; Leonard hade funnit lifvet så angenämt, då han hade Julietta hos sig; nu låg en förstuga mellan honom och hans lycka. Huru! skulle han vänta ett helt år; tolf ändlösa månader; innan han finge återförenas med den som egde hans hjerta? Han började bli otålig och skulle gerna ha velat förkorta sin pinotid; men ham