Dagens Nyheter – 6 augusti 1866, sida 3

KKETOKTKNS Da mttelknker 3 5 00 HA ANKAT MA IAEA — Min mor! min mor! utropade Leonard; låt oss tänka på er ensam! — Ah! genmälde den döende, å hvilkens läppar samma småleende ännu sväfvade. Derefter yttrade hon i en mildt f rebrående ton: — Du skall lyda mig denna gång utan motsägelser. Du älskar flickan, gosse, jag vet det, du kan icke neka dertill. Men om jag icke ordnade denna angelägenhet innan jag dör, skulle du sedan aldrig nämna ett ord om saken; och henne anstår det icke att göra början. — Tyst, kära mor, sade Leonard sakta, i det han föll på knä bredvid sängen: Jag vill icke att hon skall höra hvad ni säger: — Om hon också ieke hör det ringaste, skulle hon dock förstå hvilka meddelanden jag kan hafva att gifva dig i ett ögonblick sådant som detta; ty Julietta känner väl den tanke, som sedan ett år tillbaka oupphörligt sysselsatt mig. ;.. Kom hit min flicka, min älskade sonhustru! Leonard spratt till vid detta ord och med bedjande min gaf han sin mor tecken att icke vara enträgen; men denna fästade intet afseende dervid, och under det hon föorgäfves bemödade sig att sätta sig upp i sängen, fortfor hon: — Kom hit, min ficka, eftersom han icke vill gå och hemta dig. i Julietta, hvilkens ansigte påminde om den hvita marmorn öch ur hvilkens ögon tårar ymnigt runno, gick med långsamma steg fram till sia goda fostermors dödsbädd och föll på knä bredvid Leonard: (Forts.)