Dagens Nyheter – 6 augusti 1866, sida 2

SESOOPRE SRA IRS vr TINFOSSAENTAT RNE — Leonard, yttrade engelsmannen, jag ämnar resa till Amerika till Afrika, till verldens ända, jag vet icke hvart. Då vår vän hörde detta, tog han genast för afgjordt att hans herre ämnade sjelfvilligt gifva honom det afsked, hvarom han tänkt anhålla. Han tyckte sig redan vara i Paris, hos Julietta. Denna föreställning, som hade bort göra honom lycklig, uppväckte i stället en viss förskräckelse hos honom. I detta afgörande ögonblick, då det var fråga om att han skulle återvända för alltid till den stora staden; uppgick plötsligen ett ljus för honom, han kom underfund med att det var för Juliettas skull han längtade till Paris. — Jag kan icke taga med mig alla mina tjenare fortfor husbonden. — Ja, jag älskar henne! sade Leonard till sig sjelf, medan hans herre talade; men hon, skall väl hon kunna älska mig annorledes än en dotter sin far? Hvarföre reser jag till Paris? Kanske för att plåga henne, kanske för att göra henne olycklig och utsätta mig sjelf för de rysligaste qvall — Du förstår, återtog engelsmannen att under ed sådan resa som denna är en kusk hvad man minst behöfver. -— Hvilken olycka tänkte Leonard; jag har här haft en så riklig lön! Månne jag hädanefter kan förtjena så mycket som fordras för att min mor och Julietta skola fortfarande få lefva i det välstånd, de nu åtnjuta och hvarföre de och jag ha att tacka endast denne gode och frikostige husbonde, från hvilken jag ville flytta! Ack! jag är mycket otacksam, jag är en stor egoistå