Dagens Nyheter – 4 augusti 1866, sida 3

tog ditt försvar ifråga om den olyckliga lotteriaffären... Hon förklarade att det var hundra, tusen möjligheter mot en enda att den tillämnade insatsen skulle förloras, och att du derföre hade fullt skäl till att handla såsom du gjorde. Du var då alltid säker på att få någon valuta för penningarne.... Men vi skola inte tala om det ämnet mer; jag ser att minnet deraf smärtar dig. Låt oss i stället vända tankarne åt annat. håll: Så mycket kan jag säga dig, Leonard, att sedan flickan kom underfund med att det var för hennes skull, för bekostande af hennes uppfostran, för att bereda. henne en lyckligare lott i lifvet, som du underkastat dig alla vedermödor och försakelser och till och med gått in på att skiljas från din gamla mor, o! sedan dess har den tacksamhet, hon alltid hyst mot dig, förbytts i verklig dyrkan. Flickan rentaf afgudar dig... Om du visste huru ofta hon talar om dig med tårar i sina sköna ögon! Om du visste med hvilken värma hon morgon och afton beder Gud för dig, dig som hon anser vara den bästa, den ädlaste, den vackraste bland menniskor! Hon ville icke tro att du var fyratio år, och jag sade henne till slut att du var tretiosju: Korteligen, detta giftermål skall blifva utaf, säger jag dig; det skall blifva utaf, jag önskar, jag vill det! När jag en gång dött, är det godt att du har någon hos dig, som tröstar dig och älskar dig. Ända hittills hade Leonard icke haft andra känslor för Julietta än en far för sitt enda barn. Han älskade henue innerligt; emedan han hade räddat hennes lif, emedan han hade uppfostrat henne, emedan han kunde vay stolt öfver