Dagens Nyheter – 4 augusti 1866, sida 3

AE RAR benne. Hans själ var stark och passionerad, och han egde inga andra varelser att slösa sin ömhet på än sin mor och Julietta. Denna sednare hade han betraktat helt och hållet såsom sin dotter, sin skyddsling, och den kärlek han egnat henne hade alltid varit ren, helig. Efter att ha hört sin mors förtroliga meddelanden, fortfor han någon tid att kalla de förslag, hon framställt, oförnuftiga, overkställbara; men hvarje gång han återsåg Julietta, kunde han icke hindra att vissa tankar uppstodo hos honom, hvilka förut varit för honom fullkomligt främmande. Han började tänka på att han i sjelfva verket icke var den unga flickans far, att han icke stod i det ringaste slägtskapsförhållande till henne. Han vågade ej mera betrakta henne lika mycket och med samma bjertliga uttryck som förr; han till och med vände bort ögonen, när han talade vid henne. Han kände sig förlägen, när hon smekte honom, och det var med mycken tvekan han besvarade hennes ömhetsbetygelser. Han var sig icke mera lik i sitt uppförande mot henne; då hon var närvarande, yttrade han sig ej med samma otvungeuhet som eljest, han valde då med omsorg sina uttryck. Han visade sig icke hos henne — d. v. s. i den boning, han sjelf förhyrde, och som således var hans egen — utan att förut ha klädt sig isin helgdagsdrägt, rakat och putsat sig på alla möjliga sätt. Efter hans eget påstående, gjorde han detta blott för sin husbondes skull; det låg naturligtvis i dennes intresse att hans tjenstfolk alltid voro snygga, då de visade sig ute. (Forts.