OM förståndig, erbjöd honom en kuskplats med en lön som vida öfversteg den summa han dittills årligen förtjenat. Dessutom skulle han naturligtvis få fritt husrum, mat och äfven kläder: Leonard tänkte på Julietta och tvekade; men slutligen — likaledes i tanken på den unga flickan — antog hen anbudet. Under två hela år uthärdade han med undergifvenhet de obehag, som voro förknippade med hans nya ställning. Dock hade han sjunkit till en viss grad i sin egen aktning. Han sade nemligen: — Förr hade jag kunder, nu har jag en husbonde i stället. Jag sitter nu på en kuskbock och befinner mig icke i mitt eget åkdon. Jag har nu två hästar, fyra hjul — med ett ord jag kan icke undgå att märka det jag blifvit förvillande lik en drosk-kusk: Den droska jag kör är privat; se der hela skillnaden. Det tredje året gick trögare för vår vän. Hans herre tillbragte åtta månader på landet, och det var endast under vintern Leonard då och då fick tillfälle att helsa på Julietta och sin mor. Julietta var då icke mera en liten flicka. Hon hadehunnit femton års ålder: Hennes ansigte var välbildadt, hennes ögon svarta och uttrycksfulla, hennes uppsyn på en gång mild och allvarlig; i hela hennes väsende låg någonting sorgfritt och öppenhjertigt; som onekligen måste behaga en och hvar. Nog af, Julietta var sådan att hon kunnat utgöra en prydnad äfven i en förnäm mans familj; och då hon gick på gatan, kunde ingen tro att hon var fosterdotter till en kusk. Då Leonard efter åtta månaders frånyare kom