Dagens Nyheter – 4 augusti 1866, sida 2

Jag vet det, jag, som sjelf varit ung... Han hejdade sig, icke till följd af sin mors gester; utan emedan han såg den unga Juliettas kinder färgas af en skär rodnad. . — Allt hvad du säger är bara dumheter yttrade den gamla. Jag påstår att en flicka icke bör tänka på kärlek och dylika allvarsamma saker, förrän hon kunnit tjugotvå a tjugofyra års ålder, — Hörpå, min mor, sade Leonard, i det han tog på sig en högvis min; sedan den sista revolutionen har man lärt sig respektera andras åsigter: Jag ger er full frihet att tänka hvad ni behagar; och vore ni än en trettio års mamsell, som icke hade någon förhoppning om att bli gift och just med anledning deraf hyste de befängdaste åsigter — i fråga om älskogsangegelägenheter skulle jag icke derföre missakta er: Jag ber endast att ni ej skall påtvinga vår lilla Julietta er enskilda mening, — Tala ni om mig? inföll den unga flickan blygt. O! jag bryr mig icke alls! om giftermålsaffärer;: Jag skulle gerna förblifva ogift i all min tid, om jag derigenom kunde bereda er ett nöje. Det är endast en önskan jag hyser : :. — Och hvilken är den? utropade mor och son med en mun. — Jo, att aldrig behöfva skiljas från någondera af er. Två stora tårar trängde fram ur Leonards ögon och trillade utför kinderna. Innan han hann torka bort dem, låg Julietta vid hans bröst. Hon sträckte ut sin ena arm mot gum