Dagens Nyheter – 2 augusti 1866, sida 3

detta misslyckades, aldrig nämna ett ord derom. Snart hade hon hunnit derhän att hon beslutit icke gifva vika så lätt: För den händelse att hon icke skulle vinna något på lotteriet i Paris, tog hon sin tillflykt till det som var inrättadt i Lille, det Lyonesiska, det Strasburgiska o. s. v. Gumman blef efterhand en fullkomlig slaf af spelpassionen, hon fördubblade sina insatser; hon mångdubblade dem. Leonard kom snart underfund med att husets skulder, oaktadt hans egen och hans mors öfvermenskliga ansträngningar och sparsamhet, började växa med stor hastighet. De handlande, hos hvilka de togo sina varor, ville icke längre lemna kredit och skickade räkningar med begäran om snar liqvid. Han kunde icke alls begripa, hvart alla de penningar togo vägen som han sjelf och gumman förtjenade. Han begärde att få se de räkningar som blifvit dem tillsända, och fru Toureau framtog ur sina gömmor en hel packa sådana. Då han genomgick dessa, varseblef han en lottsedel, som var utfärdad temligen långt förut, efter hvad dess datum utvisade, och som genom ett misstag blifvit lagd bland räkningarne. Han hade nu upptäckt källan till deras ekonomiska betryck. Han höll sin mor mycket kär, han hyste för henne den djupaste vördnad, han kände henne i grund och anade derföre genast de ädla motiver som förmått henne att begå sitt stora fel: Han ville icke bedröfva henne genom att framställa en mängd förebråelser, utan nöjde sig med att utbrista i högljudd klagan öfver deras nödställda belägenhet: