Dagens Nyheter – 2 augusti 1866, sida 3

ni vore ledsen öfver den lycka som träffat gossen. NM — Hörpå! Jag tycker att jag sjelf hade kunnat vinna lika gerna som han. Det är nu halftannat år sedan jag köpte en lott och ännu har icke min nummer utkommit. Nu säger man att lotteriet skall upphöra snart, och det kan i sådant fall hända att jag blir lurad på min insats...Ja ja, vi få väl se.:.Så der är det här i verlden; någon rättvisa finnes icke till. Hvarföre skulle vinsten tillfalla dender pojken Alexander som är nitton år gammal och har inga barn, under det att jag bar fyra, som skola ha mat och kläder. Nu förslösar han pengarne på krogar och ger presenter åt koketta värdshusflickor. ... Jag frågar er, om man icke kan bli förargad öfver sådant, mor Toureau? Jag skall säga er att tre tusen francs kunna sätta en fattig familj på grön qvist och Jaga många bekymmer på porten. Dessa sista ord slogo an på fru Toureau; hon tänkte på sin son, som skulle slippa tillbringa nätterna ute i regnväder och köld, hon tänkte på Julietta hvilkens framtid skulle blifva betryggad; med ett ord den onde anden frestade henne. N Men som hon ville se sina ljufva drömmar så snart och så fullständigt som möjligt förverkligade, ansåg hon, vid närmare besinning, att tre tusen franes voro otillräckliga; hon ville ha sex tasen och utsatte derföre tjugo sous på en tern med numrorna 10, 36 och 60: Julietta var nemligen 10, Leonard 36 och hon sjelf 60 år. Hon ville. blott till en början göra ett enda försök, och det var hennes mening att, ifall