Dagens Nyheter – 2 augusti 1866, sida 2

MEDEL ISP IKT VIERA tade, han ville blott se sin fosterdotter ärad och berömd. Genom att inställa sina besök på värdghusen vann han alltid en viss summa om året, som kunde åtminstone till en del betäcka de ökade utgifterna för Juliettas uppfostran. oo— Men om du skulle bli sjuk, invände modren. — Nå, än sen?... Då skickar ni mig på sjukhuset och jag skyndar mig att bli frisk så fort som möjligt, se der allt! Var bara lugn; — Sjukhuset! Ack, Leonard! — För öfrigt blir jag icke sjuk, det svarar jag er för; jag vet att ni båda behöfva mig och skall derföre vara rädd om min helsa. Dessutom, min mor, torde ni komma ihåg attjag icke redan nu är så utan ressurser; jag harju redan en sparpenning, eller huru? — Alla de styfrar, jag eljest plägar ge ut för ett glas vin då och då; samlar jag nu, och många bäckar små göra en stor å. Var lugn, säger jag er; dessa penningar, som nu utgifvas för Juliettas räkning, skola bära bundrafaldig frukt och det snarare än ni tror. Jag har nemligen sednast i dag talat vid en ryktbar målare, och kan har sagt mig i förtroende... såsom en vän, hvarjehanda saker som gjort mitt beslut oryggligt. Man lär icke behöfva ha hunnit särdeles långt i ritkonsten, förrän man kan bli lärare; och det finnes arfvoden anslagna särskildt åt fruntimmer, som egnat sig åt denna konst. Detta är en hemlighet som icke meddelas åt den förstkommande, men hvari jag invigdes derföre att jag förvärfvat mig den utmärkte konstnärens bevågenhet och förtroende. Julietta torde alltså snart nog kunna blifva lärarinna. . : för unga fickor. Hon kommer då att förtjena tre francs