Dagens Nyheter – 2 augusti 1866, sida 2

Han fällde dock icke modet. Med äfventyr att mista sin goda helsa, som han lofvat sin mor att omsorgsfullt sköta, åtog han sig att göra vakt vid hyrkuskverket tre nätter i veckan: Detta var icke allt; han upphörde att raka sitt skägg och byta om linne så ofta, hvadan han riskerade att förlora det rykte för att vara utmärkt städad, som han rättvisligen åtnjutit, samt att blifva lik en droskkusk, hvilket i hans ögon var detsamma som den djupaste förnedring. Äfven fru Toureau understödde på allt sätt sin sons bemödanden. Sedan man en gång beträdt den längre och besvärligare vägen, tänkte hon, måste.man äfven på den söka komma till målet. Man hade redan utbetalt för mycket penningar, för att kunna och böra vända åter; alltså raskt framåt! Under de nätter, som Leonard tillbragte ute, satt gumman uppe i sin ländstol och sydde och lappade åt grannarne; när han om morgnarne kom hem, blek och uttröttad, fann han sin mor ifrigt sysselsatt med att afsluta något arbete, medan det utbrunna ljuset flämtade i pipan. — Mamma, plägade han då säga till henne, detta går icke an, ni tar lifvet af er på det här sättet. — Gosse, du arbetar för mycket, och stor olycka kan bli följden deraf, svarade den ömma gumman. Bådas blickar rigtades samtidigt på barnet som låg djupt inslumradt i sin lilla säng; och de tego, de smålogo ofrivilligt. Sedan Leonard i största hast ätit frukost, återvände han till sina bestyr. När Juliette vaknade, var den gamla henne behjelplig vid påklädandet; och när hon led