Dagens Nyheter – 1 augusti 1866, sida 2

der, som kunnat väeka afund hos en femtonårig tärna. Vid nedre kanten af taflan lästes följande ord: Målad af Julietta Toureau. Då Julietta sålunda kallade sig Toureau, det namn som var Leonards eget, gaf hon tillkänna, att hon ansåg sig vara hans barn. Också intogs hans hjerta af den lifligaste rörelse, och denna afton, som tillbragtes under jubel och slutade med en festlig måltid, gick sedan aldrig ur hans minne. Så mycken glädje hade verkligen aldrig tillförene herskat i Leonards och hans mors anspråkslösa hem, och för denna glädje hade de Julietta att tacka: Några månader sednare tilldrog sig i samma hem en Ycke mindre glad händelse, som var om möjligt ännu mera öfverraskande, ännu mera gripande än den nyss skildrade. Men denna slutades på ett annat sätt. Ända hittills hade meningen varit att Julietta skulle bli sömmerska; ty dertill hade den gamla fru Toureau bestämt henne, och ingen hade i detta afseende velat bestrida den värda gumman beslutanderätten. Flickan var som bäst sysselsatt med att förvärfva sig nödig färdighet i det yrke, som skulle blifva hennes födkrok; Men — kejsar Napoleon var den, som korsade dessa beräkningar, omintetgjorde dessa planer; och den mannen har gjört om intct mycket annat här i verlden.