Hyrkusken Leonard. Af X.-B. Saintine (förf. till Pieciola). (Forts. fr. föreg. AZ.) Under fritimmatne fattade några utaf de äldre flickorna det beslutet att lära henne läsa och med allmänt bifall förenade sig alla om det vigtiga, bestyret. Intagen af begär att kunna förstå texten under taflorna, dessa för henne ännu stumma bilder, gick Julietta gerna in på förslaget: Till och med under arbetstimmarne gick hon med fingret på en bokstaf omkring och frågade sina små väninnor om namnet på den och den bokstafven. Det var sålunda som Julietta, under inseende af sina professorer, under lek och nästan utan att tänka derpå, inhemtade denna så svåra, nyckfulla och motbjudande konst som kallas innanläsning. Enkefru Lardenois åtog sig sedan att vidare fullkomna henne genom enskilta lektioner, så att efter förloppet af ett år och några månader Julietta läste nästan flytande innantill. Härtill inskränkte sig för en tid hennes vetande, till dess. fru Lardenois fick i sitt hufvud att inviga den unga flickan uti mysterierna af en annan mycket vigtig vetenskap: koloreringen: Gumman Toureau, som genom Julietta gjorde närmare och förtroligare bekauts skap med sin granne, bad att man för Leonard ej skulle säga det minsta om den unga flickans talanger. Hon ville öfverraska sin son: En december-afton, årsdagen af! len då Leonard för åtta år sedan räddat Uhtalonskans