dan väckte de största förhoppningar genom sin stora och sköna röst och som sedermera i Paris utbildat sigi sångens konst, gifver i afton i de la Croixs salong en soire; Allmänheten får dervid ett stort nöje genom att höra denna sångerska i arier ur de mest omtyckta operor, och den har derjemte ett tillfälle att genom sitt bifall uppmuntra en konstnärinna, af hvilken är att vänta något ännu mera utmärkt. Mamsell Gelhaars afskedsrecelf i går afton egde rum inför så många åhörare, som operasalongen rymmer, och den intagande sångerskan mottog de lifligaste uttryck af sympati, egnade att förljutva det frivilliga afskedet. Applåder, blommor, lagerkransar och trefaldiga inropningar efter spektaklets slut buro vittne om att mamsell Gelhaar tillvunnit sig varma sympatier hos publiken. Hr A. F. Lindblad hade i verser uttryckt den afskedstagande konstnöärinnans känslor. Dessa verser utdelades tryckta. Vi taga oss friheten meddela dem: Det är i dag för sista gången Min svaga stämma ljuder här, Och fast jag fruktar att ej mången, Ej mången just mig sakna lär, Så vill jag dock mig ge den trösten Att någon finns som mig fördrog, Som märkt bakom den svaga rösten Hur som ett känsligt hjerta slog. Det rum jag lemnar snart skall fyllas, Ty så var alltid verldens gång, Hvar hågkomst utaf mig nermyllas Så väl som minnet af min sång. Hur skulle då en stund som denna Det kunna ske, att ej min själ ön litlig smärta skulle känna Vid detta bittra ord: farväl! Och när som framgent mera lyckadt De roler ges, som jag har spelt, När hvad jag kunnat halft och styckadt En ann skall kunna fullt och helt, Då glädjens — men — mig lemnen smärtan Som sann och varm bor i min själ; Ty teg än alt i Edra hjertan Mitt ropar bittert dock — farväl! Mosebacke. Eldkungen Rel Muaeab, som i går återkom från en resa till Gefle och Falun, der han förvånat med sin varma konst, uppträder i dag åter å Mosebacke. Han lärer vara engagerad i London, dit afresan oförtöfvadt kommer att ske; i Skall folkskolelärarnes minimilön vara 400 rdr, äfven då hamn läser längre tid än 8 månader på året? I Mariestads Veckoblad meddelas härom följande prejudikat: Sedan kungl; kungörelsen af den 11 december 1863 utkom, har ofvanstående behjertansvärda fråga blifvit diskuterad genom pressen, som dels påstått, att kungörelsen af den 29 december 1860 om ersättning till skolläraren för tjenstgöring öfver åtta månader om året blifvit upphäfd, dels hafva de påstått motsatsen. Icke mindre har frågan varit på tal mellan skollärarne och deras respektive skolråd, som oftast nekat att uppfylla skollärarnes rättvisa fordringar i denna del: Afven hos konungens befallningshafvande i länen hafva tankarne varit delade, såsom då konungens befallningshafvande i Jönköpings län ej biföll folkskolläraren i Hvetlanda församling J. Svenssons anspråk på ersättning för tvenne öfverläsningsmånader om året. Genom kungl. kammarkollegii utslag i detta mål, gifvet i Stockholm den 1 maj 1866, har ett prejudikat gifvits, som, bygdt på rättvisa grunder, förtjenar at: offentliggöras, så att i denna fråga skollärare och kommuner lära att känna såväl sina rättigheter som skyldigheter. Kammarkollegii resolution lyder som följer: Kungl. kammarkollegium har låtit handlingarne i detta mål sig föredragas; och som föreskrifterna 1 kungl. kungörelsen den 29 december 1860 om ersättning till skolläraren för tjenstgöring utofver 8 månader om året icke blifvit upphäfda genom stadgandet i kungl. kungörelsen den 11 december 1863 om hvad skollärarens lön numera minst bör utgöra, pröfvar kungl. kollegium, med ändring af konungens befallningshafvandes utslag, rättvist tillägga klaganden den ersättning för öfver läsning han påyrkat och förklaranderna ej till beloppet bestridt, jemte 6 procent ränta derå från den tid han deraf varit i mistning.