Dagens Nyheter – 31 juli 1866, sida 2

voro inflätade guldpaljetter, hvilket allt gjorde hennes toilett högst lämplig vid en karnaval: Om någon af de förbigående vände sig om för att med en leende blick betrakta dem, sade gumman Toureau för sig sjelf: — Varen lugna, godt folk, om hon vore femton år, skulle jag visst inte föra kenne ut på promenaden så här. Sedermera afstod Julietta sjelfmant ifrån all denna lyx; men hon bibehöll icke desto mindre en viss fallenhet för toiletten, en fallenhet, som år ifrån år förfinades och som slutligen gjorde henne förtrolig med den stora konsten, så dyrbar isynnerhet för unga, fattiga flickor, att med enkelbet förena smak och elegans. — Emellertid såg det ut som om Juliettas uppålder kunde hon ännu icke läsa innantill. Gumman Toureau var ej i stånd att undervisa uti ett ämne, hvarmed hon sjelf var obekant, och Leonard hade ej tid. Dessutom oupphörligt sysselsatt att bortklema sin älskling, skulle han hafva ryggat tillbaka vid tanken på att pina henne med den tråkiga läsningen. Men i samma våning som fru Toureau bodde en fru TLardenois, som var enka och i förhållande till sin samhällsställning ganska bildad. Då fru Lardenois höll en liten skola, der tolf unga flickor lärde sig att färglägga en mängd taflor, hemtade ifrån antiken, lockades Julietta snart dit, dels utaf smak för bilderna, dels af det helt naturliga begäret att sluta sig till denna hop af unga, lifliga och pratsamma arbeterskor, hvaribland åtskilliga knappast voro några år äldre än hon; Det älskvärda barnet blef snart allmänt omtyckt. (Forts.)