Dagens Nyheter – 31 juli 1866, sida 2

— Bry er ej om den äldre, det är min moder, sade Leonard, utan den andra! Nå, hvad säges? Han reste sig, stolt som en borggrefve; Det är hon! Sedan han under vägen gifvit en noggrann beskrifning af Julietta, tror jag mig om henne kunna berätta en historia; som är nödvändig för det följande af min nuvarande berättelse. Allt efter som hennes kropp utbildades, röjdes hos barnet ett visst intagande ansigtsuttryck och ett utsökt behag, hvartill något motstycke ej fanns inom hennes adoptivfamilj; gestalten var smärt och ädel, den påminde om hennes moders, uti hennes stora, mörka ögon återspeglade sig ett brådmoget och drömmande uttryck; Eliksom om hon bevarat minnet af de olyckor, för hvilka hon vid sitt första inträde i verlden varit utsatt. Hennes utbrott af glädje visade sig endast vid åsynen af solen, vid tanken på en promenad på boulevarderna eller i trädgården i Palais Royal: Hon tyckte mycket om att få spatsera ibland eleganta damer; ett vackert band hade för henne mera behag än alla verldens dockor och sötsaker. Den unga flickan framskymtade redan -hos barnet: För öfrigt kunde något öfverflöd på dockor och sötsaker ej komma ifråga uti den fattige kuskens hem och emellan Leonard och bans moder uppstod en slags täflan om hvem som mest omhuldade och älskade Julietta: Oupphörligt sysselsatt med henne, gick Leonard i sin ömhet och svaghet för barnet nästan för långt. Utan att ana följderna, uppmuntrade han Juliettas medfödda smak för toiletten; Under loppet af dagen kunde man ofta få se hans kabriolett, i stället för att intaga den åt