Dagens Nyheter – 28 juli 1866, sida 2

lemnade utan särdeles missnöje åt försynen att afbörda hennes tacksamhetsskuld: Jag har kanhända för mycket sysselsatt mig med denna episod, för hvars meddelande jag har att tacka, ej blott Jolivet, utan äfven den ljushårige mannen, hvilken då för tiden försåg mig med handskar och hängslen, men jag är synnerligen belåten att hafva gjort läsaren bekant med familjen Duri-Delporte, då jag derigenom fått ett ypperligt tillfälle att framställa min vän Leonards redlighet och finkänslighetien fördelaktig dager. Den andra episoden är vigtig ur en helt annan synpunkt, ty den tjenar till grundval för denna historia, som jag åtagit mig att berätta; i alla fall skall jag meddela den i största möjliga korthet: Då Leonard en dag färdades utefter kajen vid Jardin des Plantes, förnam han plötsligt ett doft buller, åtföljdt af ropet: hjelp! hjelp! En qvinna med ett barn uti sina armar störtade sig ifrån Austerlitzbron uti Seinen. Detta skedde uti december månad; strömmen var häftig, och ingen båt fanns till hands. Leonard hoppade ur sin kabriolett, trots den åkandes invändningar; som, emedan han tagit honom på timme, uti denna rörelse endast ville se en fint att draga ut på tiden. Kommen till stranden, hör han ånyo ropet: hjelp! De närvarande beskärmade sig och beklagade olyckan, men ingen rörde sig ur fläcken. Emellertid såg man vid vattenytan de två kropparne, som vågorna skiljt ifrån hvarandra. Leonard var skicklig simmare; sedan han kastat sin rock åt närmsta person, störtar han sig, under massans jubel, som vid dylika till