Dagens Nyheter – 27 juli 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Anekdoter från industri-expositionen. In korrespondent berättar om ett besök vid den Molinska fontänen: Hvilket mästerverk! Man kan omöjligt tänka sig någonting mera förtrollande än dessa Egirs döttrar, omgifvande i olika ställningar den fruktansvärde hafsguden, som sitter på en snäcka med ena handen smekande sitt till midjan nedböljande skägg och hållande i den andra er spira af narhvalens tand. Bredvid honom står hans gemål, den falska Ran, framställd beslöjad. På motsatta sidan se vi flodernas och insjöarnes gudomlighet, Näcken, skön och melankolisk, spelande på sin harpa och tjusande alla med sina toner. Ofver hela gruppen nedfaller ett fint duggregn, liksom afundsjukt undangömmande de bländande qvinnogestalterna, hvilka så fulländade utgått ur konstnärens hand, att jag alltför väl förstår den skrattsalfvaj hvarmed en af våra Stockholmsfruar häromdagen belönades då hon, försjunken i åskådandet af det Molinska mästerverket, helt högt utropade: Ack du, min Gud! hon derborta är ju min Agnes lifs lefvande!s — Om hon der bortav var Blodughadda, den purpurhbårade, som gtår der med en krans i sitt länga, rika hår, eller DBylgia, den böljande, som, liggande, kokett speglar sig i den lugna hafsytan, kan jag verkligen icke säga. Tändnålsgeviäret har riktigt kommit på modet i London och intar för närvarande främsta platsen af all humbug. Professor Pepper, andeskådaren, gör lysande affärer dermed. Andesyner, negersånger, lindansning m. m. är sorgfälligt borttaget från hans repertoire; men deremot infinner sig dagligen en talrik publik hos honom, för att icke försumma hans experimenter med och föreläsningar öfver det berömda tändnålsgeväret. Det intressantaste vid dessa förevisade och vetenskapligt förklarade tändnålsgevär är just att det icke är tändnålsgevär, utan vanliga kammarladdningsgevär cf olika modeller. SSE rs na UR KE—RRSONDISKCEET AT VRRRENOTA STR AR