Dagens Nyheter – 27 juli 1866, sida 2

— Nej, min fru; svarade Leonard, som hört allt och innerligt gladde sig öfver den gläde, han inom kort skulle sprida inom familjen; nej, min fru, jag kommer ej för att presentera någon förfallen vexel, men väl för att! återställa tretiofem tusen francs i banknoter. Han framtog i detsamma plånboken. Under sin frukost på restaurationen hade Leonard gjort sina betraktelser och besinnat sig. Den der ömklige gubben behöfde ju ej vara egare till summan, men intet hinder fanns, att han ej kunde vara en uppbördsman eller kontorist. Förlusten af en för honom så stor summa, gjorde hans belägenhet äanu mera beklagansvärd. Han tvekar ej mer; han måste vidtaga nya åtgärder, som kanhända skulle misslyckas, men hvad gjorde det? Han skulle genomföra hvad han betraktade som en helig pligt. I galopp körde han till Bourbon-Villeneuvcgatan, vid hvars hörn ban lemnat den lille gubben, och sedan han bultat på hos öfver tjugn portvaktare, och för hvarje gång mötts af det eviga: känner inte, fick han slutligen till svar: — Tredje huset härifrån; namnet ser ni på porten, graveradt på en kopparplåt: Leonard ilade uppför trappan, och inom ett ögonblick befinner sig plånboken uti fru DuriDelportes hand: (Forts;)