Dagens Nyheter – 26 juli 1866, sida 2

tade mig, då han erfor att Leona: d vanligtvis skjutsade mig, väl tjugo hans goda hjerta hedrande drag, hvilka kommo mig att mycket snart glömma hans för ett ögonblick frånstötande uppsyn. Häribland vill jag endast anföra tvenne som äro nödvändiga för att förstå denna berättelse: En morgon, då Leonard stadade sin kabriolett, fann han långt ned inunder fotsacken bland halmen en nedsmutsad plånbok. Ett namn uti guldbokstäfver — Duri-Delporte — lyste på ena permen, men ingen adress fanns och Leonard stod förvånad med sitt fynd uti handen utan att ännu förstå dess värde. Slutligen öppnar han den i hopp att vinna fullständigare upp: lysning: han finner tretiofem tusen francs i banknoter och se der alit. För honom var detta ej nog; ej ett bref, icke en gång ett visitkort; som kunde hjelpa honom att komma plånbokens laglige ägare på spåren! Förvånad vid åsynen af skatten. i sin ifver ej i stånd att finna ett medel att hastigt återställa den till egaren, rådfrågar Leonard den förstkommande af sina kamrater. — Gif mig femtusen och konfiskera sjelf de återstående tretio, och jag lofvar dig en obrottslig tystnad, svarade honom kamraten. Leonard betraktar honom med en sträng blick och den bedragne rådgifvaren smyger sig undan med en föraktfull axelryckning. En annan ansåg att man borde låta tiden gå och vänta till dess ett anslag på alla murar i Paris utlofvade tusen; tvåtusen, tretusen francs kanhända i belöning åt den, som återställde plånboken och hela dess innehåll; Då skulle man nog kunna finna en pålitlig person; som