Dagens Nyheter – 26 juli 1866, sida 1

ilyrkusken Leonard, Al XB. Saintine (förf. till Picciola) (Forts. fr. föreg. AF.) — Ben der kärleken, min herre, sade han, vurade brarken mer eller mindre än fyra förvängbga månader, för någon gång afbrutna utaf uåvra korleksäfventyr en passant. Se dertfanns känslor! Hvad vill ni mer? Vi tillbådo hvaranåra. För att säga sanuingen, så började 2ken förefalla mig något osmaklig, och då trumslaAten tillkännagaf vårt uppbrott ifrån Catalowien och vår återmarsch tili Frankrike, skulle jag myeket heldre omfamnat den hederlige Irumslagaren än min ojemnförliga Beatrix — trots hennes stora svarta öga och hennös g Bång. som kusnat anstå en prinsessa. Jag hade fått nog; jag är sådan fill min natur, och tror ej at någon gripna hos mig numera kan uppväcka en så ötverdrifven och varaktig kärlek som om, Hvad den stackars flickan angår, så var hon aflveles utom fir vid underrättelsen om löreståvnde uppbrott; men hvad kunde väl ir göra? Jag har aldrig sett en qvinna, hvars trohet varit så efierhängsen som hennes: den jorde henne till slut outhärdlig. Kan ni väl tinka, stt hov, trots mitt förbud och öfverstens wrder, lemnade Barceloua på samma gång som vi, och följde efter regementet — likväl alltid på afstkad och med iakttagande at sjua försigvehetsmått. Denna omständighet uppretade mig, emedan, i händelse man tilläte dylika utvantringar utaf det täcka könet, följden — som