Dagens Nyheter – 26 juli 1866, sida 1

vi väl inser — blefve den, att lägret skuile hvimla af lika mångå kjortlar som uniformer, hvilket skulls ge oss utseende af att vara snarare en engelsk än en franusysk arme. Jag vill visst icke förtala engelsmännen, men de äro rätt lustiga kurrar, som inbilla sig, alt man ej kan vara god soldat med mindre än att man är familjefader och går i nattmösza. Vure vi födda i England, så skulle vi måhända vara lika dumma som de, , Beatrix älskade mig, som sagdt var, envist! Hon följde oss genom hela Catalonies, skaftade six då och då tillfälle att träffa mig, men jag sade helt vän skapligt: — PBoatris, ålorvänd hem; ul beter ju er som en toka. Vänta mig i Barcelona; när jag kommit tul Pais och fått miit afsked, skall jeg skrifva till cr. — Dit du går, dit går ock jag, svarade hon mig beslutsan:t Detta yitrödes på spanska, men jag låtsades ej förstå henae Aldrig kon man tänsa sig en ihärdig som hennes! Emellertid hjerta; jag och då och börja i i oc benue. iv komik. Hou var ligen mycket vacker! talat om hennes Öavuv; de ärv duck något, ty de kunde spränga ett krutfat i lafven, det var ögse, vär diga en marskalk, ögon som talade alla tungomäl! Hade ni dertill sett hennes smidiga och, resliga växt, hennes rundade höfter, denua panua, dessa vackra, friska, af södarns sol brynta kin