Dagens Nyheter – 25 juli 1866, sida 2

Första utflygten. Catolonskan Beatrix. — En plånbok. — Austerlitzbron. Det är längesedan jag för första gången lärde känna Leonard. Han var då sådan, som jag nu beskrifvit er kabriolettkusken... tillgänglig, frågvis, pratsjuk, stor vän utaf teater och musik. Vi åkte tillsammans nästan dagligen; också var bekantskapen snart gjord. Leo-: nard var på den tiden en gosse om tjugufem: år, med ett uttrycksfullt ansigte, som, ehuru: vanligtvis mildt och leende, stundtals förmörkades af ett dystert uttryck. Han hade deltagit uti sista spanska kriget och underlät aldrig att för mig berätta sina bedrifter, det vill säga sina kärleksäfventyr och dueller, ty för att under detta farliga fälttåg skaffa sig tillfällen att slåss, var han nödsakad att sjelf skapa sig fiender. Hvad hans kärleks-äfventyr beträffar, så hade de inskränkt sig till: några obetydliga intriger, som utan svårighet börjades och utan våldsamhet slutades. I Spanien liksom i Frankrike, hade han sökt: nöjet uti ombytet och ostadigheten, utan att: — som han sjelf uttryckte sig — hafva fastnat: på ett limspö. Träffade han ett ungt och väl friseradt fruntimmer, så fann han det förtjusande och erbjöd genast sitt hjerta, dock med det vilkoret att få återtaga detsamma till förmån för en annan dam, som i hans öga var begåfvad med samma fördelar; Han hadesvårt att förstå det man kunde förälska sig på något annat sätt, och anförde, som ett synnerligt un: dantag uti hans lif, den stora passion; som har: fattat för en viss Beatrix från Barcelona: (Forts.)