Dagens Nyheter – 25 juli 1866, sida 2

sak. Men då ni en gång blifvit installerad der, med hvilken utsökt artighet gjorde han ej les honneurs uti sitt gungande hem. Voro ni två, så makade han åt sig för att skaffa möjligaste största rum. Om himlen mulnade, om ett störtregn föll; med hvilken tjenstaktighet delade han ej med er yllefilten, som han hade i beredskap för dyliza olycksfall? Skulle väl er betjent mot er våga sådana der små välvilliga omsorger, som snarare en beskyddare och vän än en domestik tillåter sig? Skulle han vara er ett så angenåamt sällskap? Han vågade det icke! När edra besök blefvo öfver höfvan långa, skulle han väl afvakta er med detta undergifna och sublima tålamod, hvaruti endast antikens peripatetiker kunnat öfverträffa honom? Det är visserligen sant, att, under det han väatade på er, hans urvisare indelade timman ej uti minuter och sekunder, utan i francs och centimer, men hvad betyder det? Skam öfver dessa falska moralfilosofer, som alltid låta de menskliga dygderna bero af det enskilda vinstbegäret! Låtom oss njuta af verkligheten utan att söka uppspåra dess orsak; må vi beundra de tusenfärgade blommorna, inandas deras doft utan att röra uti dyn som närer deras rötter! Jag har nu sammanfattat alla de skäl, som förmått mig att föredraga kabriolettkusken framför fiakerkusken; Jag skulle kunna uppräkna ännu flera; men det bästa, som jag ännu ej sagt er, är att Leonard; min vän Leonard, hyrkusken Leonard, tillhörde den första af dessa begge kategorier. Uti efterföljande fem utflygter har jag samlat de märkligaste händelserna ur hans lefnad.