Dagens Nyheter – 25 juli 1866, sida 1

sett en pär af Frankrike åka i en numrerad droska? Jag har haft den äran att uti omnibusen, som går emellan Blanchebarritren och Luxembourg, på en gång träffa trenne. Om utaf yttre förhållanden följde att kabriolettkusken måste visa sig anständigt och snyggt klädd, så härledde sig ifrån den ofta inledda konversationen många af hans öfriga företräden. När ni inskränkte er till rolen af eu tyst åhörare, kunde ingen vara mera pratsam än vår man; om ni samtyckt att vexla några ord men honom, kunde ingen vara mera frågvis. Var ni en gammal militär, berättade han er sina fälttåg, garnisonsäfventyr och personliga eröfringar såsom episoder af det stora fältlåget. Eljest talade han om alla de utmärkta personer, för hvilka han haft den äran att köra: han kände deras historia och, om han kom rigtigt i taget, deras vanor. De gator der han kört dem, tiden, hvarunder kan väntat på dem, utseendet af det hus der han stannat, persouens leende eller bekymrade min vid inträdet eller utkomsten, allt hade gifvit honom ämne till vissningar, hvilka ofta satte honom i besittning af hemligheter, som men aldrig unförtrott honom. Om ban försummade utt tala med er om hulfvudstadens ivvånare, så verättade han er i stället om hyrkuskverket och dess förbättringar, om jeruvigar och åvgbåtar. Kabiiolettkusken svod på höjden af social och industriel bildniug; ban beklagade sig aldiig öfver den fria närlugsrätten: ban var filosof. Fiakerkusken deremot ser snedt på omnibusen och hvarje nytt kummunikationswedel: han iIuser bog att de skada honom io — ja huudradefalli, och att