gelke på Marieberg hade genom en mängd sinnrika påfund och beräkningar lyckats uppdrifva sina fordringar af bolaget för 1 tunnland 23 kappland jord till den nätta summan af 18,000 rdr. Bland andra i dessa beräkningar förekommande poster fanns äfven upptaget anspråk på ersättning derför att en i grannskapet af jernvägen belägen, hr E. tillhörig, ängsbacke under pågående sprängningsarbeten blifvit öfversållad af stenskärfvor, så att densamma efter den betan ej vidare skulle kunna med lie skördas; och hade beloppet härför, förhöjning inberäknad, af hr B. uppskattats till 300 rdr rmt. Expropriationsdomstolen, som emellertid infunnit sig på platsen for att komma i tillfälle att bedöma sagde anspråk, kunde likväl icke upptäcka några så beskaffade stenskärfvor, utan syntes vallen vara i bästa skick. Det visade sig då att en af jernvägens ingeniörer under tiden låtit sammanföra skärfvorna i högar, hvilka voro af en vanlig låg hattkulles storlek och till antalet tre, — å 100 rdr stycket — samt att dessa bögar omsider, efter anvisning af vederbörande, komma under domstolens ögon. Och skulle värderirgen just taga sin början, då en af de närvarande föreslog domstolens ledamöter att undanrödja besagdes ersättningsanspråk på det sätt att man plockade bott de små anledningarne sjelfva, ett arbete som af domstolen kunde verkställas på två mir nuter, hvilket också skedde.