Dagens Nyheter – 24 juli 1866, sida 1

— Den som lyssnar till hjertats rost, bedrager sig mången gång; den erfarenheten har ni sjelf ofta gjort. — Jag har haft orätt! ::. Han hann ej fortsätta, ty en våldsam åskknall hördes i detsamma; ett häftigt oväder drog sig tillsamman och Lopez, som nu glömde allt hvad välgörare och otacksamma menniskor hette, sprang genast och öppnade gårdsgrinden, så att resenären, som blifvit öfverraskad af ovädret, kunde finna skydd wvnder hans låga tak och undkomma regnet som redan rann i strömmar. Inom kort visade sig ett åkdon, draget af mulåsnor. Don Fernando, en ung hidalgo, som reste för att fullända sin uppfostran, hoppade ut ur vagnen. Sedan han tillsagt sina betjenter att föra mulåsnorna under ett på gården befintligt skjul, vadade han öfver regnbäckarne som bildat sig på gården fram till Lopez hydda, som han förmodade vara bebodd af någon bondeller vedhvggarfamilj. Inesilla gick för att hans knackning öppna dörren, och han förvånades synbarligen att under ett så ringa tak träffa en så smidig växt och ett så distingueradt ansigte. Don Lopez ädla hålluving tycktes förorsaka honom ej mindre öfverraskning och hav brydde sig ej om att helt upprigtigt yttra sin förvåning. Far och dotter skulle just ne fora en enkel frukost. Lopez inbjöd frem. 2 st taga plats uti en ländstol, som Inesilla blygsamt framsatte. Fernando emottog den först sedan han uti väl. valda ordalag yttrat sin ledsnad öfver att han så oförmodadt kommit och stört sin värds måltid, men vägarne voro för närvarande