Dagens Nyheter – 23 juli 1866, sida 3

del varit förfärligt, då det var omöjligt att bringa nödig hjelp så fort som det behöfdes, och många sårade, som voro gömda i sädesåkrar och småskog, först långt efteråt upphittades. Många, som eljest kunnat hjelpas, förgingo på detta sätt. — Grefve Bismarck hotad af hungersnöd. Natten efter slaget vid Königgrätz kom grefve Bismarck till byn Horsitz, der man alls icke varit betänkt på att inrätta bostäder åt generalspersoner och deras svit. Hr Bismarck var balfdöd af hunger och trötthet. Men alla hus voro stängda. Något bröd fanns icke mer att få, och knappt någon halm. Ministerpresidenten nödgades således bädda åt tig midt på torget och sof der, utan kuddar och med tom mage, en segrande soldats lyckliga sömn. — Lyckligt fynd. Midt under den häftigaste striden observerade en ung soldat på marken, tätt framför sina fötter, en fyrväppling. Drifven af en oförklarlig känsla, böjde ban sig ned för att plocka den, och i samma ögonblick susade en kanonkula så tätt förbi hans hufvud, att han ofelbart blifvit dödad, om han ej böjt ned sig. Den så underbart räddade, har skickat den ödesdigra blomman, jemte berättelse om sin räddning, till sin fästmö, som säkert skall gömma den såsom ett dyrbart minne. — Huru man fångar sachsare. En föngen sachsisk soldat berättade huru det gått till vid hans tillfångatagande sålunda: Vi stodo mycket lugna på venstra flygeln vid Chlum i en potatisåker. Pan , der skjuta preussarpe, och en hop af mina kamrater huka sig ned. Pang, pang, skjuta preussarne återigen och andra kamrater böja sig ned. Jag tänker för mig sjelf, de tänka plocka potatis! Pang! låter det för tredje gången. Nu stod jag ensam uppe, ty alla de andra hade hukat sig ned. Nå, tänkte jag, kryp ned du också och sök upp en potatis. När då preussarne kommo, hittade de reda på mig och togo mig med sig. Men de andra kunde icke resa gig upp mera. tU UK RR RONNE RPYRTEURRIEST