Dagens Nyheter – 23 juli 1866, sida 1

Sagan om Jane Stilich. Hämoden är ljuf för Mentenegrincnus hjerta; äfven på andra sidan af det blåa hafvet är hämndea Ijuf för alla folk, som omgifva Montenegra. På ett spelhus uti Xalassi-Mali råkade Arnold Micenesky och Dragho Stilich uti en höför ordwexling med hvarandra. Båda voro de rika: den förre var ogare till ett vidsträckt plommoioch mulibärsträdsplan age, den sednare hade en stor fårabjord. DÅ witan nått sin kulminationspunkt, rirager Arvod dotken och Dragho faller öfver et bord i det han mumlade: Hämnd. Hämnden är ljof för Moutenegrinens tjerta. Då man upplyfte honom, var han död, men ögomenr voro ännu vidöppya. Jane Stilich, hans onka, Joh bemföra den döda kroppen til det Lomma hemmet, bvarest man varligt nedlade honom på en balmmatta. Presten hom för att och bestänka houom med vigvatten; derefter lade mor hans pipa och vapen biedvid lucnom. . Urvisaren pekade på fyra. På gick Jane Stilich för utt uppsöka amimannen wi MKalarsi-Mali. Hämuden är uf för Moutenegrincus hjerta. Hov sade UN ohouom: Aja sen är knappt stark nog att upplyfta sit snaisax och jag bär inga bröder; du deremiot. du bar bröder och fyra söner, sota kumna sköta eu bössa Du var Draghos vän, svraffa mu bans mördare! Det är din pligt och jag ber ullig derom. Hon knostar sig på knä för honom. Den