Dagens Nyheter – 23 juli 1866, sida 1

hemifrån. Trött att fly och gömma sig, och jagad ifrån plats till plats, som ett vildt djur, dfstår Arnold ifrån att försvara sig; han faller, träffad af tre kulor, och segraren återvänder triumferande till Xalassi-Mali. Hämnden är ljuf för Montenegrinens hjerta: Jane blir underrättad om hans återkomst: Hon framtog sin bröllopsdrägt, som hon hittills hållit inläst, beströdd med välluktande blommor, och ikläder sig den; hon belastar sina armar och öron med smycken, från heanes barett klingar en dubbel rad af turkiska piastrar, i ena handen bär hon siu kuyppelpinne, i den andra sin Pyk NIppA — Han har hämnat Dragho för att få sig en hustru och... hans fårahbjord. Det betyder ingenting; jag tillhör bonom! Hämnden är ljuf för Montenegrinens hjerta Redan bådade säckpipan att amtmannen, bans bröder och tvenne söner nalkades. Jane steg upp uii husets öfversta våning, och när den biitvande maken beredde sig att bulta på hennes port, ropar hon: -— Här är jag! I sawma ögonblick ligger bon med kr hufvud vid hbaus fötter. Urvisaren pc fyra. Den gamle amtmaanen kom besittning af Draghos hustru eller on! tlamnden är ljaf för Montouc äfven på andra sidan det blan . hämudoen för alla folk, som OMS va MonteSofo, SLUT. —— —