Dagens Nyheter – 23 juli 1866, sida 1

gamle amtmannen betraktar henne; derefter svarar han: — Hämnden är ljuf för Montencgrinens hjerta! Men Dragho Stilich var ej mera min vän; ty förliden jul vägrade han att åt mig afstå fyra fårskinn, hvaraf jag ämnade förfärdiga öfverrockar åt mina söner, Då du emellertid är skön, skola jag och mina söner uppsöka Draghos mördare; sedan blir du min hustru. Jane kastade en ursinnig blick på honom och tillbragte natten under tårar vid sin mans döda kropp, hvars ögon alltjemni förblefvo vidöppna. Hämnden är uf för Montenegriuens hjerta. Dagen derpå uppsökte Jane sin aflidne rakes öfriga vänner, men alla hade redan blifvit Arnold Micueskys vänner. I sin förtvitlan ålervände bon till awimanrnen och sade: — Jag går in på handeln. Hen gnuggade sina händer af belåtenhet. Återkommen hem, berättade Jaue under snyft ningar allt för den döde och talade sakta i hans öra: han tillslöt ögonen. Ursiseren pekade på fyra. Hämnden är uf för Montenegrinens hjerta. — Fort, miva söner!... Hämten hit krut, kulor. och lifsmedel: låtom css pådraga våra jagtstöflar, omgjorda 088 med våra värtlar och till sist insvepa vi oss uti kappor al getrapg för att skydda våra vapen och förråner mot regnet. Arnold Mienesky hav dragit sig undan uppåt bergstrakten, men vi skola döda honom, emedau han mördat Dragho, vår bäste vän. Hämnden är ljuf för Montenegriaers hjerta. Skicklig och förslagen, var amtmannen snart flyktingen på spåren. : Företa dagen, då han