Dagens Nyheter – 21 juli 1866, sida 2

lyssna till dess bjerteslag —i en vrå af verlden skall jag dö: — Goddag, min herre, väckte mig en vänlig röst ur mina drömmar, just som jag stod i begrepp att på tankens vilda pegas störta fram öfver Europa, ty längre bort flög ej min håg, goddag, min herre! Jag har haft det nöjet att njuta af ert sällskap förleden afton, ehuru utan att få tala vid er. — Då har nöjet varit ömsesidigt, svarade jag, utan tvifvel litet snäft och kallt, ty jag tyckte ej om att blifva störd i mina betraktelser; mannen måste förmodligen hafva märkt det och drog sig derföre tillbaka: Jag fullföljde min redan påbörjade tankegång: nu har jag likväl upplefvat, sett, känt och lidit åtskilligt — men hvad är det mot hvad jag skulle vilja upplefva, se, känna och verka — ja, hvarför ej äfven lida, om så fordrades. Det skulle jag kunna, om lifvet brusade fram uti en stark och dristig fart; om jag blott finge lefva, lefva ett — så att säga — potentiseradt lif; men det kan man blott derute. Mången skryter med sina resor, när han på en jernväg genomilat några länder, lärt känna respektive staters jernbanor, några restaurationer och ett par teatrar — så vill jag visst icke resa; jag önskar vistas i ett främmande land, ibland menniskor som lefva under andra omständigheter och förhållanden; bland menniskor med andra tänkesätt, hvilkas idekrets är rikare och mera omfattande. — Men jag är dock rik derigenom att jag har denna längtan; denna häftiga åtrå. -— Förlåt, min herre, afbröt mig mannen