Dagens Nyheter – 21 juli 1866, sida 2

AREAN ENT NR KRA STR TN RR RR RR ISRN ster, hvilka då färgas af en glöd, som täflar med rosens derinnanför rutan — så skymtar huset fram, och hon kommer mig till mötes — jag har en liten hustru, ser ni — vacker är hon just icke, men god och huld, och håller så innerligt utaf mig. Vi ha nu ej sett hvarandra på två år. Derpå serverar hon teet. ur ett gammalt tekök — ett minne ifrån min studenttid. -—— Men här sitter jag och pratar för er, en fremmande person — och ni kan naturligtvis ej hysa något intresse för mitt prat! — Ack, jol mer än ni tror — fortsätt; jag ber er! s — Hvad? Vill ni då verkligen höra något om min lilla trädgård — der finnes så många vackra blommor och staren bygger sitt bo under taklisten helå sommaren. — Men nu få vi vinter, inföll jag. — Nå ja, då har jag mina böcker och sockenbarnen som med kärlek omfatta mig. — Ja, ja, det kan jag nog förstå — men har ni då aldrig känt en viss längtan efter något annat, något större och rikare än hvad som bor omkring och inom er sjelf? Har ni aldrig saknat det guld, som ni ej fick på er lott? — Hvad menar ni? — Utanför ert hem, det må nu vara huru fridfullt, vackert och inbjudande som helst, ges det likväl något större, någat som angår hela menskligheten, som hvarje menniska borde önska att lära känna, — OQO! nej, nej! sade han, hvad skulle: jag väl längta efter? Något större och rikare? Ges