Dagens Nyheter – 20 juli 1866, sida 3

Något om Claratrakten. En af de stadsdelar, som längst varit i saknad af stadsstyrelsens uppmärksamhet och omvårdnad, är onekligen den tätbyggda och mycket trafikerade Claratrakten ikring Clara sjö. Så långt vi kunna tänka oss tillbaka ha stränderna vid denna sjö varit de ruskigaste, för öga och näsa vidrigaste snart sagdt i hela hufvudstaden, och gatorna der i trakten i det sämsta skick, såväl för åkande som gående. Någon utsigt till afhjelpande af dessa missförhållanden har nu börjat visa sig, sedan jernvägsstyrelsen börjat fylla sjön och åtminstone en af de många gator som leda dernedåt, nemligen Stora Vattugatan, blifvit omlagd. Men ännu återstår mycket, för hvilket vederbörande tyckes blunda. Redan i början af året, om ins. minnes rätt, beslöto stadsfullmäktige om Clara Strandgatas förlängning och uppdrogo åt verkställande myndighet att gå i författning om detta besluts verkställande med första möjliga. Behofvet häraf tyckes så mycket större, som för trafikerande till Kungsholmen från norr vägen mellan Lilla Vattugatan, snedt öfver till Kungsholmsbron, är i det mest usla skick och helt snart torde blifva afstängd för arbetena på sammanbindningsbanan eller utvidgande af jernvägsstyrelsens derinvid belägna materialgård. Hvarföre har då icke Strandgatan blifvit utdragen? Jo, hindret lärer ha berott på att staden icke kunnat undvara en med sten och skräp uppfylld bit af en materialgård och en gammal förfallen materialbod, beiägna i Strandgatans utdragslinia intill det stora nybyggda huset. Emellertid lär äfven detta hinder nu vara undanröjdt, ithy både materialbod och -gård erhållits vid Mäster Samuelsgatan. Men ändock förblir allt vid status quo, och detta oaktadt Strandgatan mellan Vattugatorna länge befunnits utgöra en eländig smutspöl, som för traktens sundhet är ganska menlig. Om än icke Strandgatans utdragande till Tegelbacken nu kan verkställas, så bör åtminstone dess förlängning till Karduansmakaregatan med dt första kunna åstadkommas och allmänhetens behof häraf icke längre ignoreras. Med kommunikationerna till Kungsholmen är för öfrigt ganska illa bestäldt, och den vanliga vägen till denna stadsdel går öfver Rödbotorget och Nya Kungsholmsbrogatan mellan Clara fattighus och Keyserska huset, hvilken passage genom der rådande trängsel är för både åkande och gående förenad med verklig fara, att icke tala om gatans usla tillstånd. Tlär om någonsin är af behofvet påkalladt en utvidgning af gatan, men hur skall detta ske? Enda sättet tycks ins. vara, att af fattighustomten taga plats härför. H.