Dagens Nyheter – 20 juli 1866, sida 2

trängde ur hans bröst, heta tårar fuktade han kinder. Han grät såsom ett barn. Plötsligen slog han ihop sina händer och böjde knä inför Gustafs mor. — Förlåt hertigen af Stettin, sade han; det är endast han som misskänt, som förolämpat er. Men Julien är densamme, som han fordom varit, han beder ora förlåtelse för den förnäme hertigen. Derefter tillade han, och ett mildt leende framlyste mellan tårarne: — Marie, dyra Marie, kan den fattige Juliens dotter hoppas blifva förenad med den ädle markis Vaudons dotterson? Dryckenskapens följder. Er irländare kom sent en afton in på en krog, och begärde en sup bränvin, ehuru han redan förut var ganska välplägad. Så snart han förtärt densamma, var han aldeles ur stånd att aflägsna sig och värden, hvilken icke som här var utsatt för några obehagliga följder af gästens sena vistelse i hans lokal — (olaga gästning är nemligen ett begrepp, som engelska lagen icke känner till och uttrycket finnes icke ens i något engelskt lexikon) — lät honom sitta der han satt framför kaminen och gick lugnt till sängs. Man tänke sig hans förskräckelse, då han nästa morgon kom in i krogsalen och ser att den olycklige irländarens högra ben är aldeles förkolnadt. Och likväl var han ännu så oredig, att han aldeles icke märkte, att elden redan nalkades hans knä! — Till all lycka var det endast ett träben.