Dagens Nyheter – 20 juli 1866, sida 1

lade republiken, kunde han icke gilla den oreda och laglöshet, som herrskade i samhället. Han blef kastad i en fängelsehåla. Vid hans gida låg en annan olycklig på en usel balmbädd och jemrade sig. — Ah! är det ni, markis? utropade grefve Vermanton, ty det var han. Har ni förandrat åsigter, eftersom ni befinner er här? — Min vän, jag har velat rädda republikeu. — Och jag monarkien. På samma dag omkommo begge å schavolten. Värde läsare! tillslut dina ögon för detta fasanstulla tidehvarf. Låt tjugu år förflyta och följ mig sedan inom staden Paris murar. I ett litet hus, beläget midt emot ett lysande hotell, finna vi en moder med ömhet lyssna till sin sons, sin ende sons, sin ende väns klagoulgjutelser. Denna moder är Marie; denne son är frukten af heunes olyckliga äktenskap. Hon är enka och bragt till fattigdom; det är beunes son, som genom träget arbete, genom flitigt utöfvande af den sköna konst, hvaråt han egnat . underhåller henne. Men den unge mannens. i allmänhet bekymmersamma belä het är för tillfället förvärrad af en olyckli x, och den etackars modren delar uppriktigt haus sorg. Gustat älskar nemligen enda dottern till cn man, hvilkens rang är så hög och tens förmögenhet så ansenlig, att han, den oe aristen, icke kan hoppas att få se sin om f igad. tustin I Her 5 under kejsardömet gjort en Jysande karricr. Han hade passerat alla militära grader och haft endast sina per n a