Dagens Nyheter – 19 juli 1866, sida 2

och konstituerande församlingen, icke mera är någon markis; — Hvem och hvad är ni då? — Medborgaren Vaudon helt simpelt; men jag må nu vara markis eller icke, är jag likväl böjd för att taga er till måg. — Hvad! djertves ni ännu tala om giftermål? genmälde grefven högdraget. Kan väl medborgaren Vaudons dotter hoppas bli förenad med en medlem af den ädla, grefliga ätten Vermanton? F. d. markisen gick in till sig, tillintetgjord af förödmjukelse och lågande af vrede. Han fann Marie sitta och brodera vid ett fönster i salongen. Den unga flickan såg mycket nedslagen ut. — Väpna dip med -mod, mitt barn, sade han till henne, i det han tog henne i famn och utbrast i gråt... Var öfvertygad om, att jag icke är skulden till din olycka... Mod, min flicka, mod! Marie betraktade honom med förvåning, och hennes kinder färgades af en stark rodnad. — Hvarom är det fråga? stammade hon med liflig oro. — Marie, mitt barn, jag kommer att djupt bedröfva dig, återtog herr Vaudon, och jag vågar knappt utföra mitt obehagliga ärende. Men du skall betänka, att din ungdom, din skönhet, din goda karakter blifvit räknade för intet, att ditt personliga värde blifvit underskattadt; och denna tanke skall gifva dig styrka till att förakta den eländige, som föraktar oss! — Om hvem talar ni, min far? — Grefve Vermanton har återtagit sitt ord, han vill icke mera ha dig till hustru...