Dagens Nyheter – 19 juli 1866, sida 1

vattenytan, men förgäfves; hans lemmar söndersargades af de hvassa stenar, hvarmed kanalens botten var beströdd. Icke desto mindre fort for han att dyka, och under långa stunder var det endast blodstrimmorna i vattnet, som buro vittne om hans ihärdiga ansträngningar och utvisade på hvilket ställe ban var sysselsatt med att leta: Omsider visade han sig öfver vattenytan och hade grefven med sig. Han hade gripit tag i hans kläder och sökte nu, medan han väntade på den räddande båten, hålla sig uppe så godt han kunde; men hans mod och krafter voro uttömda. Han gjorde en ytterlig ansträngning för att nå ett föremål, hvarvid han hoppades kunna fasthålla sig, men då detta misslyckades, tillslötos hans ögon och hans armar skönko maktlösa ned mot sidorna. Han såg icke mera, han kände icke mera, han föll i fullkomlig vanmakt. Då han återfick sansen, befann han sig i ett mycket mörkt rum, hvari han straxt ej kunde urskilja en enda sak tydligt. Under några ögonblick trodde han sig ha vaknat i en annan verld. Intet minne från hbans föregående lif uppstod hos honom, kärlek och hat voro utplånade ur hans hjerta. Småningom blefvo hans tankar redigare; han satte sig med svårighet upp i sängen, vek omhänget åt sidan och betraktade det rum der han var. Han fann det vara mycket vackert och dyrbart möbleradt, och snart kände han igen det. Han visste då att han låg till sängs i slottet Vaudon. En vida ljufvare öfverraskning väntade honom. Han varseblef Marie i ett hörn afrummet; den unga flickan var, jemte några af sina kammar