Dagens Nyheter – 18 juli 1866, sida 2

SA BEE sigte; detta var vackert och hade ett uttryck som långt ifrån misshagade. Han blick, ljut och mild då den händelscvia hvilade på henne, lyste understundom af cen eld, som hon icke kunde uthärda; hans karakter var god och ädla känslor rörde sig i hans bröst; han var mera sansad och hade mera upphöjda tinkesätt än många personer, födda af förnämare föräldrar än han. Hvad hans bildning vidkommer, var denna icke så klen; ty utom de insigter han hade i de ämnen, som höra till hans yrke, var han rätt hemmastadd äfven i andra stycken, ban besatt nemligen all den lärdom som fordrades för att blifva skolmästare. Nog af, om grefven nu bade börjat en ny tvist med sin fästmö angående Julien, har man, i betraktande af den sinuesstamning, hvari den unga flickan för tillfället befarn sig, all anledning antaga, att han fått ett helt annat svar än han väntat sig, Han började ingen tvist, och deri gjorde han klokt; Någon tid förflöt, och allt gick derunder sin jemna gång. Bröllopsdagen, som skulle firas i juni månad, nalkades. Marie hade utsett en tillflyktsort, der hon ofta tillbragte långa stunder underläsning eller försjunken i tankar. Det var en liten paviljong, belägen på en öppen plats i parken. Hon tycktes trifvas i denna bättre än i något af slottets cleganta rum. Som emellertid intet träd spred skugga öfver det lilla huset, var det vanligen mycket hett derinne, så att Marie ofta, då solens strålar voro som mest brännande, måste begifva sig derifrån. Julien, hvilkens alla åtgärder i främsta rummet gingo ut på att glädja henne, satte alla trädgårdsarbetare och dessutom cn hop af