Dagens Nyheter – 18 juli 1866, sida 1

En mesallians. AM X.-B. Saintine (förf. till Pieciola). Julien var född på landet; dock hade han —— utan att derföre likna städernas sprättar -— ingalunda en vanlig bondgosses bildning och sätt att föra sig, Upptagen till eget barn af sin gudfar, en rik spanmålshandlande i Toucy, och af honom uppfostrad, till dess han blef aderton år gammal, hade han lefvat i ett välstånd utan öfverflöd, arbetat utan att vara öfyeransträngd och drömt ljufva drömmar om en glad framtid. Hysande oinskränkt tillit till försyner, inbillade han sig att dessa lyckliga omständixheter skulle bli varaktiga. Plötsligen inträffade att hans fosterfar, som genom djerfya företag och misslyckade spekulationer förlorat sin förmögenhet, samt blifvit försatt i konkursullstånd, rymde till utlandet, lemiande honom eusam utan ett öre i fickan. TLyekligtvis hade han sina aderton år i behåll. Fordringsegarne hade ej kunnat taga dem ifrån honom. Julien, som vantrifdes på en ort, der han jemi och ständigt fick uppbära hån och förargelse till följd af fosterfadrens cession, erinrade sig med en viss längtan sin faders koja cceh begaf sig genast åstad dit. Under vägen funderade han på, hvilket lelfnadsyrke han skulle välja Han hade Tlifvit uudervisad af den gode kyrkoherden i Toucy, men ännu ej hunnit särdeles högt i lärdom. Han konde en smula latin, och .mvdersmålet