Dagens Nyheter – 18 juli 1866, sida 1

don, afhilla om någonting, och tillade att han i sådant fall kunde öppet anförtro sig åt henne, då hon, såsom nyförlofvad, för närvarande var allena herrskande inom slottet. Vore hans begäran bill skulle hon gerna villfara densamma, emedan det var hennes innerligaste önskan att främlingar, liksom hennes egna underhafvande, skulle välsigna den stund, då hon egde makten i sina händer. Uppmuntrad af hennes välvilliga mottagande, framställde nu Julisn i korthet sin his toa och upprepade hvad han under vägen ifrån Toucy till Ouaine sagt till sig sjelf. Då hon hörde honom tala om trädgårdsskötsel, blomsterodling, ympning och oculering, blef den unga flickan, som var fullkomligt okunnig uti dessa ämnen, alldeles öfvertygad om att hon hade framför sig en professor i botanik, hortikultur och planteringskonst och tänkande på den gamle, af årens tyngd brutne Bleazar, hvilken redan en lång tid anhållit om att få slå sig i ro, gaf hon hans befattning åt Julien och gjorde sålunda på en gång tvänne menniskor lyckliga. Detta var hennes sista regeringshandling. Hade hennes valde varat en timma till, skulle hon helt säkert ka skänkt bort till och med slottets grundvalar ät supplikanter. På sådant sätt blef Julien, som cndast vågat drömma om cn plats så irmodadt förste trädgårdsmästare och uppsyningsman öfver parkerna och alla till det Vaudonska godset hörande skogsplanteringar. Markisen tillbad sin dotter och gjorde allt för att skämma bort henne: Lade han sig på något sätt uti hennes åtgöranden, så var det äsom trädgårdsdräng, heh endast för att villdela dem sitt odelade bifal