Dagens Nyheter – 18 juli 1866, sida 1

om ladugårdsprodukters beredning och förstod sig synnerligen på att sköta histar. Efter att noga ha öfvervägt sin ställning, kom han — vi fästa uppmärksamhet derpå att han mindre rådfrågat sin fåfänga än sin böjelse — till den slutsatsen att en plats såsom biträde åt trädgårdsmästaren på något större gods var att föredraga framför en skolmästarebefattuing. Han var icke mera ärelysten än så. Då han iuträffade i köpingen Ouaine, hvilken var belägen blott några mil från hans hembygd och hvarest markisen af Vaudon hade sitt residens, faun han alla insvånarne, rika och fattiga, gandla och unga stå högtilsklädda utanför kyrkan. Der firades förlofuingen emellan den ädla och vackra fröken Marie, markisens enda dotter, och herr grefven af Vermanton. Enligt ett gammalt bruk i denna nejd, egde Marie, såsom oinskränkt herrskarinna öfver sin fars uuderlydande, rättighet att, då hon denna dag lemnade kyrkan, utdela gunstbevis åt hvem hon behagade, utan att någon som blef förbigången kunde klaga öfver orättvisa, Det var en förgänglig makt, ty den varade blott för stunden; men hvad hon derunder beslöt, fick kraft af lag för framtiden. Julien hade stannat, för att betrakta den täta skara af supplikanter som samlat sig, och hvaribland han varseblef några bekanta ansigten. Somliga önskade få sitt arrendekontrakt prolongeradt eller ett uppskof med betalningen af den ärliga skatten; andra ville bli befriade från att lemna foder åt gården, hvarigenom stor skada förorsakades dem o. s. v. Efter att välvilligt ha lyssnat till allas böner, ämnade Marie begifva sig hemät, då ur en