Dagens Nyheter – 18 juli 1866, sida 1

VR temligen väl. Tillika sjöng han kyrkosånger rätt bra, hvadan han öfverhufvud e;de de kunskaper som billigtvis kunde fordras af en skolmästare. Afven genom handel hade det varit honom möjligt att försörja sig; men hos sin fosterfar, som handlade med spannmål, och för hvilkens räkning han ofta måste göra affärsresor, hade han insupit en viss motvilja för detta yrke. En tredje väg låg öppen för honom, och denna fann han mera lockande än de andra. Uader sina vandringar på sin fosterfars sädesfält hade han, måhända till följd af de minnen från barndomens sälla dagar, som dervid vaknade i hans själ, fattat mycken smak för landtlifvet. Ilan kände sig så glad till sinnes vid äsynen af dansande bäckar, lummiga skogar och, framför allt, dessa ängar, under dagen mångfärgade af tjusande blommor och under natten hemsökta af tusentals insekter, hvimlande om hvarandra i yster lek och under lifligt surrande. Han älskade blommor med verklig passion. Ehuru han icke kände botanikens första elementer, hade han redan samlat ctt herbarium. Under de tio år han vistats i stad, hade han användt alla sina lediga stunder till att sköta sin fosterfars trädgård; han hade riktat dess rabatter med tjugu nya slags törnrosbuskar. Ian formerade spaljerer, ympade, kratade, klippte och vattuade. Då ban befann sig bland sina blommor, var han alldeles outtröttlig. Julien tänkte nu att hans insigter i trädgårdsseln kunde, i brist på något annat, blifva havs födkrok. För öfrigt hade han litet begrepp om jordbruk, var ieke aldeles okunnig i fråga