Dagens Nyheter – 17 juli 1866, sida 3

se äro hvarandra väsendtligen lika. I de flesta af dessa stater äro redan förberedelser gjorda för inkallande af det gemensamma parlamentet, som bäst skall bevisa deras inre sammanhang. Nedanstående händelse utgör ett karakteristiskt bidrag till skildringen af förhållandena i Nassau. En friherre von Schwarzkoppen hade alltifrån sitt inträde i ständerförsamlingen varit afgjordt liberal och sednast röstat mot allt beviljande af penningar till ett krig mot Preussen. I följd deraf aflät hertigen den 7 juli följande order: Jag finner mig föranlåten att entlediga kammarherren von Schwarzkoppen från sin hoftjenst i anseende till hans uppförande, som icke öfverensstämmer med en kammarherres värdighet. Då öfverstekammarherren med anledning häraf affordrade hr von Schwarzkoppen hans kammarherrenyckel, svarade denne: Eders Exceilens har genom skrifvelse af den 7 dennes på grund af H. H. hertigens i afskrift meddelade befallning affordrat mig min kammarherrenyckel. Ehuru jag är villrådig, huruvida jag öfverhufvud är pligtig att aflemna den, så vill jag likväl icke undersöka denna fråga, emedan denna befallning under nuvarande förhållanden går mina egna önskningar till mötes. Men då jag naturligtvis icke beständigt bär denna nyckel på mig, så skall jag skynda att insända densamma jemte ett icke begärdt garnitur uniformsknappar till Ers Exellens, så snart jag åter kommer hem. Men jag måste uttryckligen reservera mig deremot, att jag genom detta mitt åtgörande ville tillerkänna hertigen rättighet att påstå, det mitt uppförande — förmodligen menas dermed: förhållande vid landtdagen — icke skulle öfverensstämma med en kammarherres värdighet. Öfver miit uppförande eger ingen annan att fälla dom än mina medborgares omdöme; och de sednaste årens erfarenhet har tyvärr lärt mig, att min uppfattning af värdighet i allmänhet och hvad som passar en kammarherre, som efter min åsigt icke skall vara en betjent, är så olik H. höghets uppfattning, att jag icke ens för framtiden kan påräkna ett riktigt omdöme deröfver. Friherre von Schwarzkopp — Rottorf. En tidning i Prag berättar: En god patriot slog vad att preussarne under pågående krig icke skulle komma in på österrikisk mark, och erbjöd till pant derpå — sitt hufvud. Den gode pragaren är icke den ende österrikare, som tappat hufvudet.