Dagens Nyheter – 17 juli 1866, sida 2

de han icke; benen vägrade att bära honom längre; hastigt stannade han och höjde sin bössa. Jenkins såg intet mera; ryckande sin knif ur slidan, rusade han på brottslingen, och då denne just nu gaf eld, skulle det ha varit slut med den gamle mannen, såvida ej en händelse gjort att det klickade för hans fiende, till följd deraf att krutet blifvit fuktigt. I nästa ögonblick grep Jenkins hand om Netleys strupe och de föllo båda till marken. De brottades en stund på lif och död. Kampen varade icke särdeles länge; en af Moderatorernas kulor hade träfiat den andre, så att han sattes ur stånd både till att fly och försvara sig. Sip, som följt efter sin herre, skyndade till hjelp och höjde allaredan sin yxa, för att klyfva Netleys panna, då Jenkins blef honom varse. — Håll, Sip! ropade han. Lefvande måste vi hafva honom. Negern kastade då sitt vapen ifrån sig, slingrade sina armar omkring röfvaren och höll honom fast såsom i ett skrufstäd, till dess att de öfrida Moderatorerna kommo ill hjelp. Här och der aflossades några skott, men den egentliga striden var slutad. Ehuru männen, efter att ha lemnat fångarnes bevakande åt Sip, spridde sig i skogen, för att gripa de andra flyktingarne, lyckades de ej få tag uti någon af dem. Men vinden vände sig och började blåsa ganska starkt. Det dröjde icke länge förrän man kunde höra huru vassen brann. Det blef då nödvändigt att i största hast draga sig undan lågorna, som nu på ringa afstånd vältade sig emot dem. Sip skickades till det ställe, der