Dagens Nyheter – 17 juli 1866, sida 2

man visste alt Neliy var, för att föra henne hem, under det att Moderatorarna begålvo sig inåt skogen med de två fångarne; ty den sårade lefde ännu. De styrde sin kosa till Joes bostad, der man beslutit sammanträffa, då striden var öfverstånden. Männen råkade der Ashleys skara, och under gladt jubel helsade segrarne hvarandra; men det blef nästan afton, innan Billins hann stöta till med sitt folk samt hästarne och negrerna. En af Regulatorerna hade fått en kula genom lifvet, och var således för svag till att gå; men man gjorde icke många omständigheter med honom. Man band honom på en häst, som Billins ledde vid betslet, och så snart de väl kommit i gång, bar det af i starkt traf till mötesplatsen, hvarest ransakning skulle hållas och dom fällas. Ransakning och dom? Det var nästan obehöfligt. Den skurk, som blifvit uppdragen i den ena piroguen, hade varit anförare för den trupp, hvilken med sina illbragder hemsökt Jenkins hus; den sårade, som ville fly med Netley, hade också varit med vid detta tillfälle. De två, som sutit i den lilla båten, befunnos vara samma personer, som behandlat Ashley så illa. Alla de funna hästarne tillhörde kolonisterna, och likaså negrerna. Behöfdes väl då någon rannsakning? Ingen af fångarne gjorde försök att afvärja den olycka, hvaraf de hotades; endast Netley kastade sig helt fegt på knä för sina domare och bad om nåd. Han hade lika gerna kunnat anropa himlen om att sammanstörta öfver honom. Åtta Regulatorer — de två inberäknade, som Joe haft förvarade i sin koja — hade blifvit