Moderatorerna. En berättelse från Texas af Fr. Gerstäcker. (Forts. fr. föreg. 8) För öfrigt herrskade det djupaste lugn i nejden. Men på andra sidan om floden uppstego hastigt väldiga rökpelare, som efterhand spredo sig och bletvo alltmera omfattande. Det var en eldsvåda, det kunde icke vara annat. Hade Jenkins tillställt denna, eller hade kanske Regulatorerna sjelfva antändt skogen för att kunna fly, dolda af röken? Billins fick dock icke lång tid till att fundera härpå; ty plötsligt blef han varse en liten båt, som sköt ut från motsatta stranden och roddes af blott en man. Amnade denne fly? Nej, troligen icke. Han hade nemligen ej hunnit tio å tolf alnar ut från land, förrän han stannade och kastade en spejande blick utefter floden. Strömmen fattade hans farkost, och det var honom omöjligt att komma en enda tum främåt. Utan tvifvel var han ute, för att se efter om de väntade båtarne ej voro i annalkande. Först efter ihärdigt arbete lyckades det honom att komma ur den egentliga strömfåran och nå mera lugnt vatten. Billins visste icke hvilket parti han skulle taga. Ro ut på floden och sålunda utsätta sig och sitt folk för skurkarnes skott? Då kunde han ju lätteligen förlora flera af sina män, innan desse hunno göra fienderna den ringaste skada. Det gick icke an. Tillika var det ännu ingenting annat än röken, som gaf tillkänna att det fanns lefvande menniskor på den motsatta