Dagens Nyheter – 17 juli 1866, sida 1

— Hvaraf kommer den starka röklukten? sade han med låg röst till sina följeslagare: Det skulle icke alls förundra mig, om brottslingarne tändt eld på den gamla kojan och den kringliggande skogen, för att tillintetgöra hvarje spår efter sin vistelse här. N — Hvar ligger då kojan? — Derborta, knappt trehundra steg härifrån, såvida jag ej minnes orätt. — Men röken kommer ju från det här hållet, återtog mannen. Ser ni? Nu kan man till och med upptäcka densamma mellan trädtopparne. — Död och pina! utbrast Ashley förskrackt, då har bestämdt Jenkins antändt den torra mossan och vänder sig vinden aldrig så livet, komma vi direkte in i dj—s kök. — Han vill kanske röka ut dem. — Ja, och oss med. Nu våga vi icke gå längre framåt, åtminstone förrän vi få se hvad slags brand det är. — Ah! invände den som talade med honom, vi kunna gerna gå vidare ett stycke. Det är tusan så ovisst, hvar brottslingarne komma framspringande. — Der ha vi en, hviskade Ashlev; bort med er! Medan han sade detta, ställde han sig invid en trädstam, under det att de öfriga kröpo ihop och gömde sig bakom de buskar som stodo närmast. Mannen nalkades emellertid så fort han förmådde springa, och ehuru han kastade skygga blickar åt höger oeh veuster, märkte han icke faran. Han var icke mera än tio steg från Ashley, då denne rusade fram med bössan i handen och ropade: