Dagens Nyheter – 17 juli 1866, sida 1

nn ännu värna sig mot hästarae och den ene hvite sigtade med sin bössa, men var icke i stånd till att hålla den stilla. Billins stod i piroguen och laddade; han hade just fått ned kulan, lagt krut på fängpannan och höjde vapnet, då den bland de två hvita, på hvilken han nyss skjutit, stupade omkull, hvaraf syntes att han blifvit träffad. Den andre aflossade sitt skott, men han hade icke kunnat sigta rätt. Kulan hven förbi Billins. Då kastade mannen vapnet ifrån sig, störtade sig i det röda vattnet och dök under. Det var förtviflan som drifvit honom till denna handling. Då han icke längre kunde hålla andan, kom han upp öfver vattenytan omkring tjugu steg från flotten, men då hade han en af piroguerna alldeles bredvid sig, Han dök åter ned — förgäfves; han kunde icke hålla sig under vattnet. När han för andra gången blef synlig, grep den neger, som satt i fören på piroguen, honom i håret och drog upp honom. Flotten följde emellertid med strömmen, ty negrerna hade icke minsta lust till att styra den. De hade alldeles förlorat modet.